Marlene & Milo

Huvudvärk, halsont och febrig, är det förkylning på gång?? Det är värsta tänkbara tiden för att bli sjuk, milo har sin första inskolningsdag på förskolan imorgon och jag har ett jätteviktigt möte på eftermiddagen som jag INTE vill missa. Det går dessutom inte att boka om så jag måste verkligen vila upp mig idag! Johnny tog med sig milo på mediamarkt för att titta på en liten cd-spelare åt farmor och farfar så jag har lite egentid nu. Lugnt och skönt kan jag säga! Ligger i soffan med en varma koppen och tittar på en riktig tjejfilm. Ibland är det såå skönt att bara få vara själv! Nu gäller det att bli frisk och kry till imorgon så jag inte missar allt viktigt.

Ibland lönar det sig att beställa hem BRÄND pizza. Pengarna tillbaka och 2 liter cola som kompensation, det kändes bra i plånboken efter att ha storhandlat för 3000 kronor idag.

Vår lilla kille ligger i 40,2 graders feber, man kan se att han har ont i kroppen och han orkar inte göra någonting. Kan man som förälder må sämre än när ens barn är riktigt sjuk? Jag vill sitta vid hans sida hela natten, hålla koll på tempen och kunna ge honom vatten så fort han vaknar, men man behöver ju sömn själv också! Det tar emot att gå och lägga sig nu när han mår så dåligt. Jag hoppas bara att han vaknar upp imorgon med betydligt lägre feber! Det konstiga är att han har varit lite varm hela dagen men ändå aktiv. Har funderat på om han haft feber lite nu och då men han har aldrig varit riktigt varm på pannan. Efter middagen kändes han varmare och då kollade jag tempen, trodde aldrig att den skulle vara mer än 38,5 men det var betydligt högre! Jag vet att det är vanligt att barn får hög feber, men han har faktiskt aldrig legat över 39,9. Mitt lilla hjärta!

Kan det inte snöa liiite mer? Det ger väl ingenting att lämna dörren NÄSTAN igensnöad??

Oj vad bloggen har blivit lidande den senaste veckan. Jag vet att jag lovade att skriva minst ett inlägg varje dag, men den här veckan har jag verkligen inte haft tid! Och ärligt talat har jag inte heller haft lust. Det går upp och ner sånt där, men nu är jag tillbaka.

Har inte tid att skriva så mycket just nu för jag har massor av saker som ska göras innan halv åtta, men en kort resume ska ni få.

Helgen var toppen och det var så härligt att få umgås med tjejerna igen! Varje gång vi ses inser man hur mycket man saknar dom, vi ses alldeles för sällan. Men nu har jag lovat mig själv att träffa dom oftare, för man mår så bra i deras närhet! Söndagen och måndagen har jag och Milo tillbringat hos familjen Abarzua. Felicia hade kalas på söndagen och igår träffades vi på stan och gick hem till dom för lite middag på kvällen. Milo älskar att leka med sina kusiner! Var även på en arbetsintervju igår på arbetsförmedlingen, vet inte riktigt om jag tycker det gick bra men jag hoppas på det bästa. Det var så länge sedan jag var på en intervju, hade glömt bort hur nervös man kunde bli!

Imorgon kommer mamma och pappa upp till Umeå för att gratta mig! Dom hade inte möjlighet att gratta mig i helgen så dom kommer imorgon istället. Jag kommer att bjuda på lite middag och Milo kommer att bjuda på massor av bus och mys! Härligt va?!

Vad är det för en dag, vad är den för en dag? Ja det är ingen vanlig dag för det är MIN födelsedag. Hurra, hurra, hurra!

22 år gammal, eller 22 år ung som jag hellre säger! Vaknade upp imorse och fick frukost på sängen av mina grabbar, underbart mysigt! Milo fick sitta i sängen och äta kex, det tyckte han var kul! Fick en jättefin BH som jag hade lagt undan på H&M, hittade den igår och önskade mig den i present. Självklart for älsklingen och köpte den åt mig. <3

Ikväll kommer mina girls hit på tjejkväll och det ska bli så KUL!

Nu ska jag ta och städa undan lite här hemma så det är fint när alla kommer. Storstädade i torsdags, torkade golven och sånt, ska bara dra igenom med dammsugaren igen. Sedan ska J gå på affären och köpte hem lite gott till middagen, blir kycklingsallad med grillad kyckling och baguette, mmm!!

Är sjukt peppad inför lördag! Ska bli så härligt att träffa tjejerna igen, och alla på samma gång! Det är inte ofta det händer nu för tiden, och enligt mig, alldeles för sällan. Det blir tjejkväll med lite ost, vin och andra gosaker, det kändes bättre för plånboken den här månaden än en utgång! Vi går alltid ut när vi träffas så det kan ju vara roligt med lite variation tycker jag :)

Har precis plockat undan lite efter dagen. När jag var gravid pratade mammor om alla tusentals leksaker man måste gå och plocka upp varje dag. HA! Tänkte jag. Min unge ska inte ha ett berg av leksaker, sånt kan man förebygga genom att köpa färre men mer "praktiska" saker! Jag har hållt fast vid det, för jag tycker faktiskt att det ÄR bättre med massor av pussel, spel, klossar och lego istället för småsaker som dom egentligen inte får ut något av. MEN, på något vis ligger det saker överallt iallafall! Idag hade gubben fått tag i mammas börs och plockat ut ALLA kvitton och spidit ut dom där han tyckte det passade. Nu tänker ni säkert, hur många kvitton kan det egentligen vara? Fem, sju? No no... jag sparar alla kvitton vart jag än handlar, så 30(!) är nog ett mer exakt antal. Det var alltså en hel del på golvet idag!

Så här kan det gå när man busar för häftigt i soffan och råkar slå huvudet i väggen..



Tur att det går över lika fort som det kom!



<3

Hittade en gammal banan i kassen under vagnen imorse. Den var svart och hade läkt ut någon äcklig vätska. Vi talar alltså om en väldigt gammal banan! Jag förstår inte hur vi kan ha missat den så vi tömmer kassen i princip varje dag? Kanske beror på att bananen ändrat färg för att matcha vagnen bättre? Ja, kanske. Hur som helst så spenderar jag nu eftermiddagen åt att försöka skrubba och tvätta kassen ren, men det ser inte ljust ut. Vi kanske helt enkelt får acceptera att när någon påpekar att det luktar rutten banan så är det vi!

Familjen Glaas, Wågström alias Rutten banan

Min unge har nu endast EN strumpa på sig, den andra har jag dammsugit upp. Jepp. Det konstiga är att jag inte hittar den? Jag har sökt i slangen, munstycket och även i påsen, som för övrigt var fullare än fullast, men ingen strumpa. Jag vet att den finns någonstans där, men nu orkar jag helt enkelt inte leta längre. Stackars barfotabarn, vilken mamma som dammsuger upp hans ägodelar! Jaja, han har iallafall fått lunch i magen och nu ligger han och sover. Incidenten tog tydligen musten ur honom, hoppas bara att han har kort minne och inte drömmer om sin förlorade strumpa. Isådana fall får jag muta honom med kex tills mannen i huset kommer hem och vänder upp och ner på dammsugaren...

Japp, vi har haft barnvakt. Från igår till idag sovde Milo hos farmor och farfar medan mamma och pappa roade sig. Kanske låter jag som en hemsk mamma när jag säger det, men det var såååå skönt! Och väl behövt. Vi har ju bara haft barnvakt 3 eller 4 gånger sedan han kom och då under kortare stunder, som högst 4 timmar, så vi tyckte att det var dags att ta lite egen tid. Vi lämnade av honom vid tre-tiden igår och sedan åt vi kinamat på Eurasia där vi bokat bord. Efter det blev det bio och vi såg Avatar. Jag kan bara säga ett ord om den filmen, UNDERBAR! Det var länge sedan jag såg en så välgjord film, och den berörde! Har ni inte sett den på bio så har ni missat något stort, den är riktigt mäktig! Efter bion blev vi riktigt sugna på lite kaffe så vi gick på Waynes och drack varsin latte. Det var så mysigt att vara ensamma på ett cafe och faktiskt kunna för en riktig konversation utan att behöva underhålla någon på sidan om. Resten av kvällen spenderade vi hemma i soffan framför teven med varma mackor och te. Enkelt men mysigt.

Jag tror vi ska börja fråga efter barnvakt lite oftare, man mår bra av att komma iväg ibland. Och jag tror absolut att det gör oss till bättre föräldrar! Man blir gladare, piggare och man orkar mer. Så, om någon har lust att vara barnvakt någon gång så är det bara att hojta till! Han sovde precis lika bra borta som hemma, precis som vi väntat oss. Han är ju väldigt snäll och skötsam vår pojke, inte alls jobbig att vara barnvakt åt. Så länge man följer manualen bör inget gå fel. Självklart skickar vi med tillbehör och åtgärdsprogram om varan mot förmodan skulle börja krångla! ;)

Det här är en dålig dag för oss alla. Förra gången Milo tog sprutan mot svinsjukan så fick han ingen biverkning medan jag fick ALLA. Den här gången fick han däremot riktigt hög feber. Han hade lite feber igår kväll när vi skulle lägga honom, men inte så att han behövde alvedon. Men klockan 03.30 inatt, då bröt det ut ordentligt, skyhög feber och bara massa skrik. Har nog inte varit upp så många gånger sedan han var nyfödd. INGET fungerade. Han somnade om kring 05.00 och både jag och johnny skulle upp strax efter sju. Låt mig tillägga att ingen av oss somnade föränn 01.30. Så det har varit en tung dag med massor av huvudvärk. Milo har skrikit exakt hela dagen och han har varit så övertrött att han vägrat sova. Och för att göra saken ännu värre för oss så har inte johnny fått tillbaka sina kassa-kort som han råkade skriva fel på, så inga pengar nästa vecka heller! Ingen av oss har fått lön/akassa/föräldrapenning ännu och det kommer inte in föränn i slutet av januari, vi måste leva på NOLL tills dess. Varför ska det vara så här jobbigt när man stämplar eller har aktivitesstöd? Man vet ju aldrig när pengarna kommer in! Och för att göra dagen riktigt jävlig för oss (när det väl har börjat så kan det väl lika gärna rulla på??) så fick johnny sin CSN höjd det här året. Nu måste vi betala in dubbelt så mycket varje månad till skillnad från tidigare. SKITDAG!!!

Nu är jag less.

Varför kan det aldrig bli bättre för...?? Och inga jobb finns det att söka heller.

Var på Familjecentralen imorse med Milo, han fick sin andra spruta mot svininfluensan. Jag har nog aldrig känt mig så hemsk under en vaccination som denna! Man har ju blivit väldigt van nu eftersom dom tar en hel del sprutor det första året, men det man inte är van vid, är att han förstår så mycket mer nu. Han skrek till jättehögt när hon stack in sprutan och grät som en tok, när allt var klart och han fått på sig byxorna igen så kramade han om mig hårt samtidigt som han tittade på sköterskan som om skrämt livet ur honom. Han visste precis VAD som hade gjort ont och VEM som hade orsakat det hela. Han tittade på mig och sedan tittade han på sköterskan igen. När hon försökte prata med honom så ryggade han bort och kramade om mig ännu hårdare. Stackars BVC-sköterskan, hon är världens snällaste men nu tror Milo att hon är elaka tanten. Det värsta är att nästa gång vi ses ska han få ettårsvaccinationen och det är TVÅ sprutor, en på varje lår. Efter det är jag väldigt osäker på om han någonsin kommer vilja besöka BVC igen.

Sedan några veckor tillbaka så har Milo kunnat klättra upp i soffan och sängen utan problem. Under dessa veckor har man knappt kunnat lämna rummet utan att plocka ner honom innan. Man har gått på högvarv hela tiden och minsta lilla rörelse i soffan har gjort att man hoppat högt av stolen och sprungit dit. Han har nämligen inte förstått att man kan ramla ner. Han kryper runt i soffan och stannar inte för kanten utan fortsätter krypa rakt ut i luften. Det betyder att det har hänt en hel del olyckor senaste veckorna. But not anymore. Idag tog han det stora steget. Istället för att fortsätta krypa rakt ner i golvet så backar han, vrider sig, lyfter armen hit och dit, placerar fötterna på något stadigt, ser sig omkring och på något vis, efter att ha krånglat till det tillräckligt, tar han sig ner utan större skador. Duktigt va??

STOLT mamma!

Det ekar i mina kommentarfält, men jag ser nog att det är många som läser! Jag har lovat att hålla bloggen mer aktiv, nu är det dags för er att börja kommentera! Skärpning nu ;) hihi!

Idag hade jag och Milo en mysig bok-stund. Jag läste och han lyssnade, eller... jag försökte läsa och han rev i böckerna.

Milo ligger och sover och jag har precis sett klart på Familjen Annorlunda. Fan vad bra dom gör det! Jag skulle aldrig orka ha 10, 9, 8 eller till och med 5 barn för den delen. Hur orkar dom? Vad går dom på? Jag menar, man mår ju lite dåligt när man ser hur dom klarar av allt utan problem medan man själv sitter och gnäller över EN unge! Nu är det ju inte så att jag gnäller ofta över Milo eller hur min livssituation ser ut, men man är ju trött ibland. Är jag en dålig mamma som bara klarar av en liksom?? Hur som helst tycker jag att dom gör ett grymt jobb! Att vara mammaledig motsvarar två heltidstjänster och det är sant. Det är inte lätt, det är krävande både psykiskt och fysiskt, man ska inte bara ta hand om barn utan även allt som har med hemmet att göra. Det finns helt enkelt inte tid till sig själv när man är mammaledig. Och när man väl får chansen att hitta på något, är man så trött och slut efter dagen att man inte orkar göra annat än att ligga i soffan.

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag är otroligt dålig på att ta egentid. Det beror inte på att J inte tillåter mig, för det gör han! Ibland är det nästan som att han vill slänga ut mig ur huset. Vet inte riktigt hur jag ska se på den saken?? Haha. Nämen han är superduktig och ger mig tid när jag vill ha/behöver det. Vissa gånger passar det inte riktigt in i tidsschemat, men då får man göra det bästa av situationen. Så när jag inte kan/orkar ta mig ut så brukar jag göra små betydelsefulla saker här hemma; fotbad, ansiktsmask, helkroppsscrub, nagelvård, hårinpackning mm. Det är små saker, men väldigt nödvändiga. Lite vardagslyx som jag tycker att man bör unna sig lite då och då, man mår faktiskt mycket bättre när man tar hand om sig själv! Så nu ska jag gå och ta en lång dusch och piffa upp mig själv litegrann, det behöver jag efter den här dagen!

Åh, det var så mysigt att vara ute med Milo i snön, UTAN barnvagnen. Han var ganska trött när vi gick ut och somnade efter en stund sittandes i pulkan, men han tyckte det var väldigt kul! Nästa gång ska vi försöka ta oss ut när han är lite piggare så blir det nog ännu roligare för honom :)

Milo har haft en jobbig kväll. Det tog en timme för honom att få ro i kroppen så han kunde somna, och nu har han vaknat gråtandes flera gånger på en timme. Jag tror att han drömmer, tycker så synd om honom. Men det är mysigt att få plocka upp honom i famnen och kramas lite så han somnar på axeln, det är ju inte så ofta det händer nu för tiden. Eller, det händer aldrig. Han slutade somna i famnen tidigt och har varit väldigt självständig när det gäller sömn och vart han ska sova. Utan rutiner fungerar inte vår lilla pojke, då blir han bara arg, övertrött och ledsen. Jag är otroligt stolt över honom för att han är så duktig på alla sätt när det gäller att sova hela nätter, men samtidigt kan jag tycka att det känns lite jobbigt att han har svårt för att mysa i famnen och somna i vår säng! hihi. Men hellre ett barn som blir självständigt snabbt och sover ensam än ett som sover i ens säng tills dom blir två och totalvägrar att sova i eget rum ;)

Hur som helst så sitter jag framför datorn och väntar på att han ska bli lugnare så jag kan gå och lägga mig. Johnny ligger och tittar på någon film på femman. Hade tänkt lägga ut lite bilder på när Milo åkte pulka för första gången idag, men har inte haft tid (eller ork!) till att föra in dom på datorn. Men han tyckte det var ganska roligt tror jag. Vi tog dock ut honom just innan lunch så han somnade sittandes i pulkan efter 10 minuter! Haha. Nästa gång ska vi ta ut honom efter han sovit lunch då han är som mest aktiv, eller direkt efter morgonvällingen :)

Det är alldeles mörkt ute och alla andra verkar ha gått och lagt sig. Är det bara vi som är riktiga nattugglor? Innan jag träffade johnny var jag kvällstrött och världens drygaste och morgonpiggaste människa på denna jord. Idag är jag en nattuggla och sover mer än gärna ut på morgonen. Kan inte förstå hur jag kan ha gått och blivit så morgontrött? Allt började efter jag födde Milo, konstigt! När går ni och lägger er och hur länge sover ni på morgonen??

J tog Milo med sig och gick ner på stan för att lämna tillbaka några filmer. Äntligen, egentid tänkte jag! Men vad händer? Jag börjar stöka bort julen och tiden flyger iväg. Varför är man så fruktansvärt dålig på att unna sig själv egen tid? Under 14 månader har vi haft barvakt 2x4 timmar och jag har varit ute 3 gånger. Det är den enda tid jag varit ifrån Milo, om man inte räknar med dom gånger som johnny tagit milo på affären och så. Det är fruktansvärt lite egen tid på 14 månader. Jag måste bli bättre! Jag känner bara en sån längtan efter Milo hela tiden. När jag väl lämnar bort honom är jag jätteduktig på att slappna av och tänker knappt på honom alls, och det är ju bra med tanke på hur vissa mammor kan vara. Men att ta steget dit, att komma bort från lägenheten, är jag riktigt dålig på!

Men den 23e kommer iallafall tjejerna upp till Umeå och då ska jag ha KUL! Roligt att dom kunde komma precis på min födelsedag också, blir som ett litet mini-firande då ;) Eftersom det ekonomiska inte är på topp nu när jag börjat gå på a-kassa igen så blir det en mysig hemmakväll med tjejsnack, vin, god mat, spel och massor av minnen! Det var så länge sedan vi sågs och det ska bli super. JAG ÄR TAGGAD!!

Har ni tänkt på att vi svenskar är otroligt gnälliga? Speciellt på vintern. Jag känner jättemånga människor och alla är underbara på sitt sätt, MEN de har alla något gemensamt, de hatar vintern. Det är sant, 8 av 10 människor i min närhet gnäller dagligen om att det är kallt och de pratar om hur mycket de längtar efter sommaren. Hallå?! Är det inte meningen att man ska njuta av ALLA årstider? Vad är det som gör att vintern inte är lika välkommen som sommaren? Jag tycker att alla årstider har sin charm och jag njuter lika mycket av vintern som sommaren. Självklart är det underbart med sol och bad men det är lika underbart med en dag ute i backen. Ja, det är kallt på vintern, so what?! Är det anledning nog till att inte tycka om själva årstiden? Jag älskar att skotta, åka pulka, ta långa promenader i kylan med varma kläder, mörkret, hoppa i snöhögar osv. Till och med när jag tvingas dra barnvagnen genom världens mest oskottade promenadstråk tycker jag att vintern är underbar!

Foo Fighters - Wheels

Klockan är halv ett och jag sitter fortfarande i pyjamas. Kanske dags att ta på sig lite fräscha kläder? Har hunnit med en hel del nu på morgonen, ätit frukost, slängt i tvätt, plockat undan, bäddat sängarna och dammsugit hela lägenheten. Så, pyjamas mitt på dagen behöver INTE betyda lathet!

Om 17 dagar fyller jag 22 och otroligt nog känns det helt okej. 22 är en bra ålder, ingen större skillnad till 21. När jag tänker tillbaka på hur jag fantiserade om mitt liv när jag var yngre så ligger jag nog ganska bra till i planeringen. Sambo och lägenhet var som en självklarhet vid 22 års ålder, mitt första barn ville jag ha innan jag fyllde 23 så den punkten är också avklarad, ett bra jobb antog jag nog att jag skulle ha men den biten ska jag ju jobba med det här året. Så om jag ska sammanfatta allt tror jag att jag ligger bra till i planen! Ni kanske tycker det låter töntigt att jag har en "plan", men ärligt talat, vem har INTE en? Alla drömmer om framtiden, saker de vill ha, saker de vill uppleva. Ni kanske inte har allt planerat efter ålder, men ni har planer. Min plan för detta år är att hitta ett jobb som jag faktiskt gillar och representerar mig för den jag är. Thats it. Efter det finns det massor av saker jag vill göra och saker jag önskar mig, men jag måste ha jobbet avklarat för att kunna ta mig an resten. Jag tycker att det känns helt okej, och att fylla 22 känns absolut inte som något jobbigt. Jag har tagit mig hit och jag är nöjd med det. Nu väntar jag bara på resten av livet!

Från en sak till en annan, det är många som frågat vad jag önskar mig i födelsedagspresent och snäll som jag är tänkte jag hjälpa er på traven! ;)

-Presentkort. ALLTID uppskattat, särskilt när man har lite pengar att spendera på sig själv varje månad. H&M och Body Shop är årets önskemål när det gäller presentkort.
-Desperate housewives boxar! Jag har ingen och det skulle vara otroligt kul att få börja samlingen ;)
-Skor!
-Nintendo Wii. Såå KUL!
-Manikyrset. Något snyggt nagellack, stärkande saker för naglar och en sån där nagelbandssak? Ni vet, en sån där pinne? Haha, jag har ingen aning om vad den kallas!

Det var allt jag kunde komma på! Jag vet, värdelös på sånt här, men ni fick åtminstonde några förslag??

Glömde totalt bort att berätta något kul för er alla igår!

Det var så att jag stod i köket och J var i badrummet och borstade tänderna. Helt plötsligt hör vi en stor duns inne i vardagsrummet och självklart springer vi fort som tusan dit för att kolla vad katten hade gjort. (Det är oftast katten som förstör saker här hemma, putar ner, klöser, biter osv). Och vad hittar vi? Ja inte var det katten iallafall... Julgranen hade tippat ner på golvet och under den ligger Milo och försöker förgäves ta sig ut. Haha! Otroligt nog var han inte ledsen utan log stort när vi lyfte upp julgranen och kramade om honom. BUSUNGE!

05.45 - Vaknar upp och inser att jag har jätteont i halsen, värk i kroppen, lite feber, ont i magen och världens huvudvärk.

06.00 - Ligger och gruvar mig inför att behöva gå ut i kylan med värk i kroppen. Funderar på att avboka men inser att det redan är för sent. Jag kliver upp.

08.10 - Kommer in i tandläkarrummet. Har totalt missuppfattat situationen och inser snabbt att jag inte är där för att ta bort tandsten som vanligt utan tydligen ska min rotfylling bytas ut. Jippie.

09.45 - Hemma igen med ont i munnen. Som om det inte räckte med allt jag vaknade upp med??

NU - Ligger i soffan och tycker synd om mig själv.

Drömde inatt att jag var utomlands. Allt var så underbart tills jag vaknade och upptäckte att ansiktspeelingen jag fick på ett hudvårdscenter vid strandkanten egentligen var kattens sträva tunga mot min kind. Katten ville ha morgonmys. Själv ville jag bara somna om och fortsätta drömma om sol, bad och drinkar!

Trots önskan om att få ligga på playan och få en snygg bränna gick vi ut i det vacka vintervädret och tog en långpromenad. Det var också skönt! Det var fint väder idag och lagom kyla för en promenad :) Vi gick på Coop och köpte en bebispulka åt Milo som vi funderar på att inviga imorgon. Ska bli underbart att få se vad han tycker om den!

Imorgon blir det även ett besök på arbetsförmedlingen. Usch, jag vill inte ens tänka tanken. Jag vill vara mammaledig!!!

Såhär mysigt kan man ha det JÄMT när man är hemma! Tanken på att bara träffa min pojke endast en timme på morgonen och två timmar på kvällen får mitt hjärta att värka..

Vi såg Wallander - Skyttten. Filmen var bra men inte den bästa wallander filmen jag sett. Chipsen var däremot toppen, as usuall. Det blev ingen massage för jag orkade helt enkelt inte ta fram "staven" och läsa instruktionerna, inte klockan 22 på kvällen.

Nu ska vi göra te och slumra till ett Sex and the City avsnitt! Fick ju hela boxen i julklapp av johnny så nu är det maraton här hemma. Haha, nu har jag nämnt allt som jag fick av johnny i julklapp här på bloggen, och JA, han var generös i år! Men oroa er inte, det var jag med! ;)

Min pojke, han kan gå! Jajjamensan. Han går lite nu och då faktiskt. Ibland vänder man sig om och helt plötsligt står han där och flinar. Det är sant. Dagen efter julafton tog han sina första riktiga steg. Efter det har det bara gått framåt och nu vågar han till och med gå på eget initiativ. Det är underbart att se honom stapla fram, lite svajigt och ostadigt men så fruktansvärt gulligt! Och snabbt går det. Igår kunde han ta några få steg mellan möbler, idag kan han gå längre sträckor och släpper själv när han känner att han vågar. Om det fortsätter så här går han stadigt inom en vecka. Vår pojke han gått och blivit STOOOOOOR! <3

Den här dagen har varit en dag helt i min smak, lugn men samtidigt fullspäckad! Vi klev upp tidigt imorse och gick ut på en gång. Vi hade nämligen hängt undan varsitt vinterset på Intersport som vi var tvugna att gå och köpa. Jag ändrade mig i sista minuten och tog ett annat set som var snyggare (trots att jackan var en storlek för stor!) men jag tycker det är ganska skönt när sådana kläder sitter löst. Så nu är vi laddade inför massor av bus i snön med Milo! I våras köpte vi också varsitt set regnkläder. När man har barn känns det som att man måste vara beredd på det mesta och ha kläder för alla väder. Hur kul är det för Milo om han vill gå ut men vårt svar är "Tyvärr gubben, vi har inga kläder. Vi får vänta in våren, okej älskling??" Nej. Det funkar liksom inte!

Efter storshoppingen gick vi hem, duschade och tog oss bort till Linnea och Roine som bjöd på sen lunch. Tacogratäng, mums! Milo busade lite med Mille och sedan gick vi tillbaka till stan och hyrde film. Efter det träffade vi på johnnys vänner som vi bjöd hem på spontan fika. Som sagt, en dag helt i min smak!

Nu är vi ensamma och ska snart sprätta chipspåsen och sätta igång en film. Funderar även på att plocka fram "massagestaven" som johnny kallar den, och massera mig själv lite. Okej, jag vet hur det låter, men jag är fullt allvarlig! Jag fick en massagegrej med infraröd värme av johnny i julklapp. Den ska tydligen hjälpa spända muskler på kroppen och eftersom jag är stel som en pinne ser jag verkligen fram emot att testa den! Jag fick även ett fotbad som jag testade igår. Oj så skönt det var! Fotbad med värme, bubbel och massage, behöver jag säga mer??

Johnny ville att vi skulle se en film med lite mer fart i, så han valde Deep Impact. Den var bra, men oj vad jag grät! Är lite orolig över om det finns någon vätska kvar i mig. Blev lite svimfärdig mot slutet liksom??

Hur kommer det sig att från den minut man blir mamma, när ens barn kastas upp på bröstet efter förlossningen, lever man ständigt i oro? Så fort jag ser en film där ett barn far illa, blir kidnappade, ramlar och slår sig, ligger på sjukhus eller skiljs ofrivilligt från sina föräldrar får jag en stor klump i magen. Jag slutar andas och känner mig inte levande. Så fort det händer måste jag pausa och gå in till Milo för att pussa lite på honom när han sover, bara känna hans närhet så jag vet att han mår bra... INGEN talade om för mig att det var så här det skulle bli, att det är så här man kommer leva resten av livet, med ständig oro. Milo är utan tvekan det mer ovärdeliga jag har,...







...just därför blev hans första julklapp en hjälm så han kan skydda sitt underbara lilla huvud! Tack för den mormor och morfar :)

År 2009 är över och ett nytt år ligger framför oss - 2010. Ett nytt år med nya möjligheter. Jag vet inte vad som väntar mig och jag har ingen aning om hur livet kommer att se ut, allt jag vet är att jag måste komma på vad jag vill göra. Min föräldraledighet är över och det är dags för mig att hitta en sysselsättning. Det kommer absolut att bli årets utmaning!

Jag har aldrig varit så förtjust i nyårslöften, därför har jag aldrig avgett några. Jag är värdelös på att hålla dom och i slutet av året kommer jag inte ens ihåg vad löftet var, vilket betyder att jag inte lovat något som varit speciellt viktigt från första början. Så precis som alla andra år har jag inte avgett något löfte nu heller. Däremot har jag tänkt ut något som jag verkligen hoppas på, något som jag verkligen önskar mig år 2010. Jag vet inte om det kommer att ske, jag vet inte om det är meningen att det ska ske, allt jag vet är att det inte är en omöjlighet. Så det här året kommer jag att hoppas, hoppas på att min dröm blir verklighet! <3

Ett sak som jag däremot ska försöka göra detta år är att hålla den här bloggen levande. Jag har haft många bloggar under åren som gått, men det här är den enda som jag faktiskt uppdaterat kontinuerligt under en längre tid. Jag kommer att fortsätta med det och till och med försöka göra det bättre! Men jag ger er inget löfte om att det kommer att ske, för jag känner mig själv. Däremot är jag fruktansvärt envis så jag vet att om jag verkligen vill göra något så gör jag det!

Det var årets första inlägg och förhoppningsvis början på något riktigt, riktigt bra!