Jul & nyår 2010

Har haft ett långt uppehåll på bloggen nu under julen, inte på grund av lathet eller oengagemang, utan för sjukdom, sjukdom och åter igen sjukdom. Avslutade min anställning den 21 december och det gjorde jag med hög feber och förkylning (vem vill vara hemma sista dagen på jobbet?) sedan blev jag liggandes fram till jul. Julen spenderades hos min familj i Övik och som vanligt hade vi det superbra! Milo fick träffa tomten för första gången och jag måste säga att det var en försiktig med glad och uppspelt pojke som öppnade dörren för tomten. Tomten knackade nämligen på dörren medan vi stod och tittade på och när jag frågade om vi skulle släppa in tomten så viskade milo färsiktigt "jaaa" i mitt öra. När tomten väl kommit in var Milo såå förväntansfull! Han var väldigt duktig och sa tack för julklapparna och kramade om tomten flera gången. Skönt, tyckte jag! Man har ju hört skräskhistorier om barn som blir rädda och gråter hejvilt när tomten kommer, men inte vår lilla kille! Han visste precis hur det gick till och gick fram till tomten när han hörde sitt namn. STOLTA föräldrar, det är vi!

På annandagen åkte vi hem till Umeå igen. Blev några lugna dagar hemma sedan kom min bror och hans sabina och hälsade på! Dagen innan nyår fick vi veta att vårt nyårssällskap åkt på vinterkräksjukan och inte kunde komma, men tur i oturen hade inte bror och sabina något planerat så dom valde att stanna :) Blev en god tre-rätters middag, lite raketer och sällskapsspel. Fram tills två timmar innan tolvslaget då älsklingen började kräkas! Japp, på nyårsafton åkte vi på magsjukan, först johnny och sedan jag. Jimmy och sabina åkte hem direkt morgonen efter (vilket jag har full förståelse för!!) med tyvärr hann vi skicka med lite smitta så dom åkte dit kvällen efter. Otrolig nog så har Milo klarat sig! Innan milo började på dagis hade jag inte haft magsjuka sedan jag var typ tolv(?) år. Oftast är det han som dragit hem det och vi åkt dit efter honom, så vi har i princip förväntat oss att han ska åka dit de senaste dagarna men verkar som att han klarar sig! Det enda konstiga är att han har ingen matlust what so ever och man får truga i honom mat nu för tiden, vilket är väldigt ovanligt för oss som alltid haft ett matvrak till son! Men jag tror att det hänger ihop med 2-års trotsen som verkligen slagit till nu. Allt är "NEJ", "sluta mamma" och massor av gråt. Jag hoppas det går över innan lillen i magen ploppar ut!

Hur som helst, då kanske ni förstår min dåliga uppdatering senaste månaden :) Men nu ser jag fram emot ett nytt (friskt!!) år med massor av roliga händelser! Det absolut största händer i april <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0