Toulouse
Vår älskade lilla kisse Toulouse har gått bort. Han fattas oss så otroligt mycket! Igårkväll gick vi och la oss vid 23.00, precis när vi lagt oss kom vi på att han fortfarande var inne och att han kanske ville gå ut, så johnny gick upp och satte på honom halsbandet och släppte ut honom. Vid 03 ringde en polis och berättade att dom hade hittat honom påkörd mitt i vägen, precis utanför oss. Jag förstår inte hur vissa tänker, om man kör på en katt som har halsband så ringer man väl ägarna direkt? Men tydligen inte. Som det såg ut så har han fått en smäll på huvudet för kroppen var intakt och inget var brutet, men det kom blod från huvudet. Johnny hämtade honom i en plastpåse, tittade inte så noga utan pussade bara honom på pälsen i påsen. Just nu ligger han i en låda ute i förrådet och ikväll går vi ut i skogen och begraver honom fint med ett litet kors.
Det VÄRKER i hjärtat och tårarna bara rinner. Vi har varit väl medvetna om att det skulle kunna hända och att det var en risk vi tog när vi gjorde honom till utekatt, men att det skulle göra så här ont hade jag ingen aning om!! Jag lyssnar efter små ljud som han brukar göra, sånt som varit en självklar del av vardagen de senaste 4 åren, men det är alldeles tyst. Det är TOMT! Får gråten i halsen när jag ser hans matskål och båda fåtöljerna som han alltid brukar ligga i... Jag ångrar att jag inte gosade extra mycket mer honom när han hoppade upp i mitt knä igårkväll, istället sa jag att jag inte ville mysa just då. Det får jag nog äta upp resten av livet :( Jag tänker på när jag stod vid minnahs skötbord och hörde hur han smaskade i sig sin favoritmat alldeles bakom mig, det var sista gången jag såg honom. Älskade kissekatt, du finns i våra hjärtan!
Världens bästa, snällaste, kramgoa, underbara, speciella katt som någonsin satt sina tassar på denna jord! <3
Det VÄRKER i hjärtat och tårarna bara rinner. Vi har varit väl medvetna om att det skulle kunna hända och att det var en risk vi tog när vi gjorde honom till utekatt, men att det skulle göra så här ont hade jag ingen aning om!! Jag lyssnar efter små ljud som han brukar göra, sånt som varit en självklar del av vardagen de senaste 4 åren, men det är alldeles tyst. Det är TOMT! Får gråten i halsen när jag ser hans matskål och båda fåtöljerna som han alltid brukar ligga i... Jag ångrar att jag inte gosade extra mycket mer honom när han hoppade upp i mitt knä igårkväll, istället sa jag att jag inte ville mysa just då. Det får jag nog äta upp resten av livet :( Jag tänker på när jag stod vid minnahs skötbord och hörde hur han smaskade i sig sin favoritmat alldeles bakom mig, det var sista gången jag såg honom. Älskade kissekatt, du finns i våra hjärtan!
Världens bästa, snällaste, kramgoa, underbara, speciella katt som någonsin satt sina tassar på denna jord! <3
