Marlene & Milo

Idag har vi varit på BVC och gjort bort Milo's första vaccination. En spruta på varje ben, han var så duktig! Han skrek under tiden men det tog inte lång tid innan han blev glad igen. Vet egentligen inte vem av oss som tog det hårdast, milo eller vi. Både jag och Johnny var nära att börja gråta när han skrek till av sprutan, han såg så ledsen ut! Det finns verkligen inget värre än att se sitt barn ha ont, tur att smärtan bara varade ett litet tag. Vi är så stolta över honom, han är en stark liten kille.



Det blev ett plåster på varje ben. Vilken liten tuffing du är!

Som om det inte vore nog med att han klarat av sin första vaccination idag, han har även greppat tag i något alldeles själv - en liten leksak som hänger i hans babygym. Det var så fruktansvärt gulligt, han vägrade att släppa taget om den! Visst har han greppat tag i saker tidigare men då har man hjälpt honom, nu fattade han tag i leksaken alldeles själv och höll fast i den ett långt tag. Självkart hann jag få med även denna händelse på foto, kan bero på att jag tar med kameran vart jag än går nu för tiden. Det är så mycket som händer just nu och han visar hela tiden olika framsteg och man vill ju inte missa sånt!



Det var ett bra grepp du fick gubben!

Äntligen är kylskåpet fullt igen! Vi har den senaste veckan levt på rester och nästan börjat äta på själva kylskåpet. Men idag kom pengarna och även varorna. Ica Maxi är väldigt rikt efter vårt besök idag - 3047 kronor. Det måste vara rekord för oss. Oftast handlar vi för 2500 per månad, men nu hade vi verkligen slut på ALLT och var tvugna att fylla upp ordentligt. Jag älskar att storhandla, beror nog på att jag är värsta matvraket och gillar att ha mycket att välja mellan hemma. Johnny brukar säga att jag äter som en man. Haha, det är nog sant! Jag förstår mig inte på tjejer som hela tiden tänker på vad de stoppar i sig. Inte för att jag stoppar i mig vad som helst, även jag har mina gränser, men jag tycker att man ska äta riktigt och inte hoppa över måltider. Jag älskar mat och är inte rädd för att visa det!

Sedan jag fick Milo har jag rasat i vikt, redan efter en vecka var jag tillbaka på samma vikt som innan graviditeten och en vecka efter det hade jag tappat 3 kilo till. De flesta brukar behöva kämpa för att gå ner i vikt efter förlossningen, jag kämpar för att gå upp. Ni tycker säkert att det låter konstigt, men det är min verklighet. Det är inte bara jobbigt för överviktiga utan även för underviktiga. Man vill ju inte gå runt och se ut som ett skelett liksom! Riktigt så smal är jag ju inte, och jag har redan gått upp till min ursprungliga vikt igen, men jag har några kilon kvar att lägga på. Tur att man är matglad och har spenderat 3047 kronor på mat idag! Haha, det ekar i vårt konto!

Klockan är nu strax efter tolv och vi har precis lyckats få milo att somna. Puuh! Vår lilla kille är otroligt duktig på att sova och sover många timmar i sträck på nätterna, problemet är bara att han somnar så sent. Aldrig en minut före tolv. Det innebär att det blir korta dagar och långa nätter för oss båda vilket börjar kännas i kroppen. Jag känner en trött-och seghet som aldrig förr och det känns som att jag ska bryta ihop vilken minut som helst. Inte blir det bättre av att jag haft svårt att sova den senaste veckan. Jag hoppas det vänder snart!

Nu funderar jag på att antingen gå och lägga mig eller krypa ner i soffan med Johnny och se på CSI NY. Jag vet att jag borde försöka sova men tror att jag måste välja det sistnämnda. Det är så sällan vi får en lugn stund tillsammans så vi passar på när det finns tillfälle. Det är alltid mysigt att slumra i soffan på kvällen. Vår specialité!

När man fött barn har man lyxen att få en massa saker grattis den första tiden. Det är varuprover i överflöd och hur mycket information som helst. Igår fick jag hem en gratis specialtidning från Föräldrar och barn som jag lusläst hela dagen. Fastnade för en rolig artikel som handlade om "56 coola saker din bebis kommer att göra det första året". Riktigt roande faktiskt!

Saker som Milo gjort under sina första månader i livet;

-Gett oss det sötaste leendet vi någonsin sett.

-Kräkts ner den sprillans nya bodysuiten som vi just krånglat på.

-Kräkts i min halslinning. Vet inte vem av oss som luktar mest spya, han eller jag?

-Kräkts i vår säng.

-Kräkts på våra kompisar. Sorry!!

-Förvandlat mig till en dygnet-runt-öppen mjölkcentral. Känner mig som en liten kossa vissa dagar.

-Läckt kiss på våra kläder fast superdrydeluxeblöjan sitter som en smäck.

-Gnytt om vi lagt ifrån oss honom en nanosekund.

-Förvandlat mig till en sådan där tröttsam förälder som står lutad över vagnen på bussen och säger tittut varje gång han tittar upp.

-Bajsat när jag just krängt på tjocktröja, ullstrumpbyxor och overall.

-Dreglat ner sju tröjor på en dag. Ibland känns det som jag tvättar dygnet runt...

-Vaknat fler gånger på en natt än vi trodde var möjligt.

-Använt mina bröst som gosedjur att bita i, dra, snutta och peta på.

-Lärt oss att det går att somna med bortdomnad rygg och en bebis rakt över halsen.

-Gurglat de sötaste ljud vi någonsin hört.

-Fått torsk på tungan.

-Växt ut svindyra overaller på tre veckor.

-Skrikit så fort vi lämnat rummet

-Fått mig att prata detaljerat om bebisbajsets konsistens med andra småbarnsföräldrar.

-Luktat så gott att jag nästan svimmat.

-Fått små fnasiga utslag lite här och där.

-Skrikit falsett i mitt öra.

-Fått oss att skratta med hjärtat varje dag även om vi bara sovit fem minuter på natten.

-Vägrat att ligga i sin retrostajlade spjälsäng tre månader i sträck.

-Fått mig att sluka föräldratidningar som jag fnös åt för bara ett halvår sedan.

-Gett mig fantastiska biceps.

Tänk vad våra barn kan göra!

Milo's nya favoritsysselsättning; Stoppa handen i munnen. Händer ungefär varannan minut nu för tiden!



Yummi!

Den här veckan har det kommit mycket post i lådan, dessutom bara rolig post och inga räkningar. Vanligtvis är det mest reklam som dimper ner i brevlådan men de senaste dagarna har jag hittat både tidningar, kataloger och paket. Det roligaste var paketet som kom idag, det innehöll dopklänningen som jag beställde till Milo förra veckan. Blev glatt förvånad då den var mycket finare än jag trott! Var lite orolig över storleken då klänningen bara fanns i strl 60-70 men den visade sig vara alldeles perfekt. Jag skulle gärna vilja lägga ut en bild på den men känner att det får vänta tills efter dopet, blir roligare så! För er som inte vet är dopet bokat och klart. Det blev 28.e mars i själevads kyrka. Samma dag som milo blir fyra månader. Vi har inte hunnit skicka ut inbjudningar ännu men det kommer snart, ni får hålla koll på brevlådan! Eller snarare på mobilen, haha! Vi har skivit klart gästlistan på dom ska bjudas och insett att det blir alldeles för dyrt att skicka ut inbjudningar via post. Varje frimärke kostar dryga 5 kronor och sedan ska man köpa kort också. Om man tar det gånger gäster som är bjudna till dopet, vilket är 60 personer så blir det vääääldigt dyrt. Så, vi tar det den enkla och billiga vägen ;)

Måste tacka mamma och pappa (eller kanske man ska säga mormor och morfar?) för det fina paketet till milo som kom igår. Ett par supercoola svarta byxor med ett modomärke på ena knät. Lovely.



Man måste ju visa att man stödjer det bästa hockeylaget ;) Även om man bara är en liten plutt!



Snygging!

Visst är det härligt att solen äntligen bestämt sig för att titta fram på dagarna? Det är så mycket mysigare att ta en promenad med barnvagnen när det är soligt ute. Idag blev det en lång promenad så Milo fick sova lunch. Han har varit lite grinig de senaste dagarna och har haft svårt att sova, men i vagnen är det lättare. Därför uppskattar jag verkligen det fina vädret, hoppas det håller i sig!



Lilla hjärtat, helt utslagen!



Så här fint var vårt kvarter idag!

Idag blev det tidig morgon och en tur till öppna förskolan. Det är trevligt att träffa andra föräldrar som har barn i samma ålder. Man har mycket att prata om och kan byta ideér och erfarenheter med varandra. Jag älskar mina vänner, men ärligt talat känner jag mig lite jobbig ibland som bara babblar om barn och familjeliv med dem. Därför är det skönt att träffa andra i samma situation som en själv. Vill ju inte riskera att skrämma iväg de få vänner man har!

Efter öppna förskolan blev det en tur på Coop för att handla mat, men självklart följde det med lite annat på vägen hem. Det är ju så att intill Coop ligger H&M och det innebär att varje gång man ska gå och handla tittar man in där med. Om min sambo fick bestämma skulle denna butik packas ihop och flytta långa vägar bort från oss eftersom det allt för ofta slutar med klädköp vi inte har råd med. Vår ekonomiska situation är just nu inte den bästa, men trots det lyckades ett par byxor följa med mig hem idag. (Förlåt älskling!) Men vad gör man när man har NOLL självkontroll what so ever och byxorna viskar "Maaaarleeeene, maaaarleeeene..."? Plånboken kommer att skrika rejält åt mig imorgon. MEN om man bortser från den ekonomiska biten är jag oerhört nöjd över mina nya chinos. Kommer att användas flitigt till våren!



Jag älskar dom! (PS. Lägg märke till hur lång min vänstra fot ser ut att vara! Haha)

Det finns ett citat som lyder "De människor som är svårast att övertyga att det är dags för dem att dra sig tillbaka, är barn vid sängdags." Ni har ingen aning om hur sant det är. Milo har sovit i princip hela dagen, men när natten kommer och det är dags för oss att sova, då vill han busa. Tajming! Och eftersom barn är som små diktatorer är det bara att hänga med i svängarna...

...just nu, pyjamasmys i soffan.

Idag har dagen bestått av städ, städ och städ. Jag har nog inte städat så mycket sedan vi flyttade in i lägenheten. Men det beror mest på att vi lever efter mottot; den dumme städar och städar, geniet behärskar kaos. Det är inte konstigt att högarna bara växer och växer här hemma. Men nu är det rent och snyggt och vi är redo att ta emot främmande igen!

Trots allt stök och bök idag har vi haft tid att baka en äppelpaj som vi kunde njuta av efter allt slit. Man måste ju belöna sig själv efter en bra insats.



Mmm!!

Det känns verkligen som att jag har blivit en mer positiv person sedan jag fick Milo. Jag känner mig lugnare, mer avslappnad, mer säker på mig själv och framtiden. Visst är det otroligt? Att ett barn kan få en person att känna sig så hel. Jag behöver bara titta på min lilla pojke så ser jag meningen med livet. Jag vet vem jag är och jag vet vad jag vill, något som kändes så avlägset för bara några månader sedan. Jag känner att jag uppskattar livet på en helt annan nivå än tidigare och jag är inte rädd för att leva livet fullt ut.

DU gör livet värt att leva Milo!



Mamma älskar dig!

Vi överlevde ensamheten. Johnny kom hem igår runt sex-tiden och vi kunde äntligen ta igen lite mys som vi missat under helgen. Trodde aldrig att jag skulle sakna honom så mycket som jag gjorde, har ju haft fulla händer med Milo, men jag känner mig verkligen inte hel utan min andra hälf. Det är otroligt skönt att ha dig hemma igen älskling!

Oturligt nog kommer vi båda att vara hemma mycket nu framöver. Johnny har blivit varslad och är från och med i morgon arbetslös. Visst ska det bli härligt att vara hemma tillsammans men samtidigt innebär det nya rutiner och nya motgångar att kämpa sig igenom och det är alltid tufft. Men vi är ett starkt par och har alltid klarat oss igenom våra svårigheter så jag är inte ett dugg orolig över att allt kommer ordna sig!

Då var man ensam. Johnny blev hämtad halv tolv och är nu på väg till Kittelfjäll, kommer hem på söndag kväll. Känns otroligt tråkigt att vara ensam hemma, men samtidigt är det en bra erfarenhet för mig att vara ensam med Milo en längre tid. Det här blir första gången som vi är ensamma mer än ett dygn. Vi har inga speciella planer för helgen så vi får se vad vi hittar på. Men som tur är så har Frida erbjudit sig att bjuda oss på fika någon dag och det tackar vi för!

Nä, nu måste jag nog gå och bada min skitiga lilla bebis. Han har kräkt ner hela filten och ligger nu och rullar runt i det. Yummi!

Idag har jag verkligen känt mig som en supermamma. Jag har diskat, städat, tvättat, bytt sängkläder, handlat, tagit hand om milo OCH hunnit med en lång och skön sovmorgon. Det är konstigt. Ibland känns det som om tiden aldrig räcker till och att man skulle behöva ett helt extra dygn för att hinna med allt man planerat för dagen. Sedan finns det dagar då man hinner med allt och mycket mer och ändå har massor av tid över till annat. Jag gillar dom dagarna, dom får mig att känna mig tillräcklig. Det kanske låter konstigt men det är något jag tänker på dagligen. Räcker man till? När man var singel och bodde ensam behövde man aldrig tänka på sånt utan den enda man behövde bry sig om var sig själv. Nu när man har sambo och barn ploppar tanken upp var och varannan minut. Jag har nu tre roller som ska uppfyllas, sambo, mamma och marlene. Därför uppskattar jag verkligen dom där långa dagarna då man hinner med mycket. På något vis får dom mig att känna att jag räcker till...

Kommer ni ihåg känslan man fick som barn när man lyckades göra något man aldrig trodde man kunde klara av? Första gången man visslade, första gången man cyklade utan stödhjul eller första gången man lyckades sno godis ur godisskålen utan att mamma och pappa lade märke till. Igår fick jag se MIN son göra något han kämpat med i veckor.

Det var på eftermiddagen och Milo låg på en filt på golvet. Plötsligt ser jag honom sträcka på sina små knubbiga armar, han greppar tag i filten och trycker sig sakta men säkert upp och lyckas till slut balansera sitt underbara huvud! Jag kan inte beskriva hur lycklig och fövånad han såg ut när han låg där på golvet, han hade gjort det alldeles själv. Min stora lilla pojke! Det bästa av allt var att jag hann slita åt mig kameran och fotografera hela händelsen. Underbart!



Steg 1 - Nää, nu ska jag klara detta!!



Steg 2 - Alldeles röd i ansiktet. Det är jobbigt att lyfta mig själv!!



Steg 3 - Titta mamma! JAG KAN!!

Du är så duktig min älskling. JAG ÄLSKAR DIG!!!

Åter igen har jag startat en ny blogg. Ni undrar säkert varför; har hon redan tappat intresse för sin förra? Svaret är nej, det beror helt enkelt på att vi köpte en ny kamera för några veckor sedan och tydligen så var bilderna för stora för att kunna läggas ut där. Och vem orkar sitta och krympa ner alla bilder man vill visa för sina läsare? Inte jag iallafall, jag är mamma på heltid och sådant har jag inte tid med. Så nu sätter jag min tro på denna blogg!

Som de flesta av er redan vet har jag en son på två månader, vilket innebär att jag ibland kan bli frånvarande en längre tid från bloggen eftersom all min uppmärksamhet går till honom. Det är inget jag har emot eller klagar på eftersom jag älskar att vara mamma åt denna glada lilla solstråle! Men det händer ibland att bloggen blir lidande och jag hoppas att ni har tålamod för detta. Jag ska göra allt jag kan för att hålla er någorlunda underrättade om vad som händer i vår vardag!

// Marlene & Milo